Fastighetsmäklare

Min far jobbar som fastighetsmäklare på egen byrå och har det rätt gott ställt. Som min fars dotter var valet att plugga till fastighetsmäklare därför rätt enkelt att ta och jag kastade mig in i studierna med enorm entusiasm från mina föräldrars håll. Jag skulle en vacker dag kunna jobba sida vid sida med min far. Vi skulle vara två oslagbara fastighetsmäklare. Det var planen. Halvvägs in i studierna så vaknade jag en morgon med en fundering som jag inte kunde skaka av mig.

Utbildning

Var det verkligen fastighetsmäklare jag ville bli för egen del eller var det för att tillfredsställa mina föräldrars ambitioner. Jag blev inte klok på frågan som låg och gnagde hur mycket jag än ville släppa den. Så jag hoppade av utbildningen. Sa tack och hej till klasskamrater, besvikna föräldrar och drog till Spanien och valde att plocka apelsiner för att få råd med mat och husrum. Jag ångrade inte en sekund att jag hoppat av studierna till fastighetsmäklare. Däremot visste jag att jag gjort mina föräldrar besvikna, vilket givetvis tyngde ner mig en smula. De kom och hälsade på efter några år. Kanske förväntade de sig att jag skulle vara luspank, vilket jag i och för sig var när på. Men jag var lycklig. Fri och lycklig. Som fastighetsmäklare hade jag inte varit det och någonstans tror jag att de accepterade mitt beslut när de fick se hur jag levde och ville leva mitt liv, fastighetsmäklare eller ej.